| Pressröster
”Det är koncentrationen som fängslar i Greta Lindholms dans. Den utgår inte som mycket av dagens yngre koreografi från ett tänkande i sceniska bilder. Den betonar tid och lyssnande mera än rum och seende. Man kan se `Spectrum´ som ren inkarnerad rytm, men också uppleva sältan i dess beskrivning av kroppen som en korsväg för viljor och inre röster."
Horace Engdahl, Dagens Nyheter 1984
”Greta Lindholms dansverk `Konkylie´ får mig långa stunder att känna som om jag såg på dans för första gången. Jag trodde jag visste vad hon gick för efter att förut ha lärt känna de explosiva solostycken på vilka hennes berömmelse vilat. Men denna dubbelkvartett för fyra dansare och fyra sångare rör till begreppen ordentligt. Lindholm tömmer ur sin fantasisnäcka en ström av upptåg, som leker bort alla färdiga uppfattningar om koreografisk konst och förvandlar kännare till en hop lyckliga barn.”
”Hon lockar fram det unika hos dansarna, ja, detta `verk´ går inte att skilja från någon av dem. Det finns ingen tilljämnad stil, formen växer vilt tills varelserna står färdiga i sin outgrundliga komik och skönhet.
Vad ska man kalla Greta Lindholm? Mästare går väl inte, för det hon gör är just att lämna förskansningen av behärskning och överblick där vi så gärna vistas. Eller kanske består det konstnärliga mästerskapet I att återfå nybörjarens känsla av icke vetande och beredskap i ögonblicket?
Efteråt kan man inte förstå hur den underliga högtidligheten kring konst uppstår, när skapandet så uppenbart skall vara en väg fram till denna kunniga barnslighet. Den som har fördomar om fridansen som svår och pretentiös finner snar bot. Lindholm gör glada nybörjare av oss alla."
Horace Engdahl, Dagens Nyheter 1986
”Det är ett generöst bus med de egna konstmedlen, men så är de solida nog att tåla en komisk utvädring, vilket inte precis kan sägas om alla dansstilar.”
Horace Engdahl, Dagens Nyheter 1988
”´Konkylie´ ett är ett varmt, sensuellt verk, generöst och öppet - ett absolut personligt alster där koreografen obesvärat leker med rytmer, klanger och rörelser. Hon låser sig inte i krampaktiga pretentioner - hon öser impulser och associationer som ur ett ymnighetshorn.”
Gunilla Jensen, Svenska Dagbladet 1986
”I svenskt dansliv är hon ett salt. Opåverkad av trender följer hon sin egen röst.”
Gunilla Jensen, Svenska Dagbladet 1988
”Hon kan stå blickstilla och ända vara rytm. Hon kan låta en kroppsdel, ofta hennes kreativt energiska vänsterfot eller en målsökande cirklande högerarms, ta upp en rörelse som fortplantas, ibland I synkoper, genom hela hennes kropp med utropstecken I håret, och låta den enskilda kroppsdelens vibration bli till en dans. Dansen blir till tyst musik som kan tolkas av en kammarensemble.”
Björn Bexelius, Svenska Dagbladet 1977
”Hennes dans präglas av en exeptionell rytmkänsla, hennes kropp förefaller ha inbyggda synkoper och hon utnyttjar varje enskild kroppsdal till ett maximum av uttryck inom den ram hon valt.”
Björn Bexelius, Svenska Dagbladet mars 1970
”Hennes danser på museets grova golv var oavbrutet spännande och skiftande. Det var ren rörelse, ett utnyttjande av kroppen som instrument. Hon presenterar sin koreografi så att man minns den efteråt.”
Anna-Greta Ståhle, Dagens Nyheter mars 1970
”Greta Lindholm är en begåvad dansare med den där lilla extra touchen i rörelsen. Hennes dans hade kraft och dynamik,en känslighet som hos de stora fridansarna. Hon dansade med en våldsam självutgivelse och skakande hårman som en eldslåga på scenen.”
Christer Duke, Länstidningen, Södertälje 1970
”Greta Lindholm visade naturlig friskhet och ursprunglig vitalitet i sina rörelser.”
”Hon hade hela tiden salongen fast i greppet. Man hade intrycket att hon med sin märkliga kontrapunkt mellan hand och kroppsrörelser stod i ständig närkontakt med publiken.”
Johannes Degen, Västernorrlands allehanda 1977
”Greta Lindholm representerar en danstyp, den fria dansen i soloaftonens form, som var så typisk för de mest sökande för några årtionden sedan, men nu är alltmer sällsynt. Med sin inte bara bland fria dansare unika scenpersonlighet och absoluta rytmiska behärskning av sin kropp dokumenterar hon i sitt nya program `Svängningar´ ytterligare sin särställning bland dansare här hemma. Hennes kropp är poetisk rytm, hennes fötter ibland stöd, ibland instrument.”
Björn Bexelius, Svenska Dagbladet 1978
”Rainer Kuisma hanterar slagverksinstrument med en sammanlagd vikt av 400 kilo.
Greta Lindholm däremot har upphävt tyngdlagarna i en danskonst där hela hennes kropp är det instrument hon använder.”
Poco, Länstidningen, Östersund 1978
”Greta Lindholm visade sig till att vara å det sällsynta. Hennens fotarbete är precist, hennes behärskning av kroppen som instrument förbluffande. Med kräsen ekonomisering av verkningsmedlen fick hom fram de de finaste nyanser i rytmerna som steg och sjönk från de kraftigaste utbrott ned till de finaste dirr med hela kroppen - utan någon hjälp av musik eller trumma. Hon är sin egen trumma.”
Elsa Quale, Dagbladet, Oslo 1978
”Hon nästan exploderar i sina egna rörelser. Kanske är det här den förlösande upplevelsen finns. När hennes kropp inte längre är Greta Lindholm. Det är när rörelserna bildar en helhet i sig - när dansen och rytmen tar över - som man vågar börja lyssna till vad dansen berättar om.”
Pia Axelsson, Tonfallet 1978
”Egentligen använder hon sitt instrument både till dans och musik. Hon dansar barfota och har arbetat sig till en högt driven fotteknik. Hon är lika virtuos som en flamencodansare som utför en briljant zapateado eller en kathakdansare från Nordindien som slår intrikata rytmer med fotflatorna,men hon har sitt eget sätt att med olika slag få fram ljud och variera dem.”
”Någon motsvarighet till hennes dans finns knappast i västvärlden, den är unik.”
Anna-Greta Ståhle, Dagens Nyheter 1981
”Med fenomenal rytmkänsla spelade hon mer eller mindre upp hela slagverkspartiet med sina bara fötter på trägolvet. Det starkt kroppsliga utspelet, hennes auktoritet som artist och den emotionella laddningen skapade som sagt en nästan andlös tystnad och spänning i den välbesatta salongen.”
Rolf Haglund, Borås Tidning 1986
” ´Den tysta stämman´ var en extatisk utlevelse av själens innersta med kroppen som instrument. Till accompanjemang av enbart trummande fötter och små andningsljud var det som en urkraft släppte loss, en urkraft som inte kände några gränser. Ivriga trumvirvlar från bara fötter, ett explosivt kroppsspråk, ostyrigt hår- allt fjärran från de strama tyglar vi vanligtvis förknippar med scenisk dans.”
Mats Wigart, Arbetaren 1985
”Greta Lindholms koreografier återför dansen till källvattnets ådra, till rytmen som finns i oss och som vi är del av. Hon har länge varit känd som en säregen begåvning inom den moderna svenska dansen och ensemblen som hon började arbeta med för några år sedan rör sig vidare i hennes fotspår.”
”Stundom verkar ensemblen bestå av en kollektiv kropp. Kraften som dansarnas interaktion alstrar pulserar vidare till åskådarnas kropp. Speciellt i samband med ´Drån´ känner jag starkt att dans ska man inte orda om. Den ska ses. Eller dansas.”
Maija Niittymäki, Nerikes Allehanda 1989
”Greta Lindholm tycks ha en förmåga att plocka fram det bästa hos dansarna - lockande, lekande, sensuella, självsäkra…”
”Greta Lindholm arbetar på ett slags flyende länk mellan natur och kultur.”
Cecilia Sjöholm, Aftonbladet 1992
”Otrendig örontvätt.”
”I begynnelsen var ljudet och rörelsen, i naturen såväl som hos människan. Greta Lindholms ´Våg´ är en lekfull,helt otrendig danskonsert som framför allt uppmanar oss att lyssna, bortom vardagsbruset.”
Anna Ångström Svenska Dagbladet mars 2002
”Det finns konstupplevelser som drabbat genom åren: Pina Bausch med Wuppertal Tanzteater, butodanserskan Charlotta Ikeda, Greta Lindholms skakdans utan musik, Tarkovskijs filmer, tidig Birgitta Trotzig, Virpi Pakhinens dans och nu den iranska konstnären Shirin Neshat.”
”På något sätt är de alla släkt. Nyckelord: extas, mystik, avskalat.”
Agneta Klingspor, Aftonbladet 8 mars 2003
Greta Lindholm (koreograf åt marina Palovaaras dansinslag i konstverket, red.anm) nästan är Korpilombolo, skrattar Linnea Nylund ur arrangörstaben.
Regina Veräjä , Haparandabladet 12 dec 2006
Dansen är kvinnlig och stundvis magisk då den skiftar mellan att vara virvlande, energisk och stilla med enbart isolerade kroppsdelar i rörelse. Framför allt är den unik, liknar ingenting annat.
Greta Lindholm bidrar även med en dansfilm där hon svarar för koreografin, själv medverkar som dansare och har komponerat musiken. Musiken har hon skapat genom att framkalla rytmer med rösten och sedan lägga flera rytmsekvenser ovanpå varandra.
Maja Öström , Norrbottenskuriren 14 dec 2006
"............en föreställning som koreograferats av den legendariska Greta Lindholm som snart firar 40 år som verksam koreograf. Musiken är Greta Lindholms egen."
Ida Fredriksson , NSD 5 dec 2006
|